Är det alltid till det bästa att leta efter försvunna personer? Gunvor Ström är inte helt säker. Hon är övertygad om att att det finns de som inte vill bli hittade. Trots det tar hon på sig uppdraget att leta efter Per Cedergren. Med misstanken om att han är på äventyr med en älskarinna och snart kommer tillbaka frivilligt.
Samtidigt gör Gunvors gode vän Aidan debut som spanare. Av en slump möter han en hemlighetsfull kvinna med vackra ögon. Hennes vän är försvunnen och hon har ingen annan som hjälper henne.
Rykten om droger och flyktigt kärleksliv leder dem ut i Stockholmsnatten. Till trånga klubbar och svettiga dansgolv.
När Gunvor och Aidan tar hjälp av sina unga vänner Elin och David slingrar sig de två fallen allt närmare varandra. Men hur hänger de ihop? Och vad har försvinnandena gemensamt med de mord som vid en första anblick verkar vara hatbrott?
Snart står de i stormens öga utan att veta var faran lurar.
Den gavs ut i slutet av december 2018 så hittills har den hunnit upp på en lista över mest utlånade böcker på ett svenskt bibliotek.
Även om männen inte ens skänkt honom så mycket som en blick hade det faktum att något kunnat hända aktiverat rädslan i honom. Den välbekanta oron malde redan i hans mage. Han tyckte inte heller om tystnaden runt honom. Tyckte inte om hur hans steg tycktes eka i tystnaden.
Han var så less på sin rädsla men han visste inte hur han skulle komma undan den. Mörkret hade skrämt honom ända sedan han var liten. Det hade aldrig gått över. Hemma hade han alltid en lampa tänd på natten. Men här på gatan kunde han inte göra något. Visserligen var gatlyktorna fortfarande tända. Men det var som om mörkret kröp in runt honom i alla fall. Som om gatskenet, istället för att lysa upp, bara gjorde det svårare att se vad som försiggick i skuggorna. I mörkret. Bakom träddungarna längre fram på gatan. På båtarna längs kajen.
När skuggan frigjorde sig från mörkret på båten han just passerade blev Alexander så rädd att han inte fick fram ett ljud. Han bara stannade upp. Kunde plötsligt inte röra sig. Kontrollen över kroppen hade upphört att fungera. Det enda han förmådde göra var att se figuren närma sig med en fascinerande snabbhet samtidigt som den höjde något som glimmade till i gatskenet. När slaget träffade Alexanders huvud blev han förblindad av den intensiva smärtan. Sekunden efter fick han en rejäl knuff. Men redan innan hans kropp uppslukades av det iskalla vattnet var Alexander borta för evigt.
| Language | Status |
|---|---|
|
English
|
Unavailable for translation.
|
|
Portuguese
|
Translation in progress.
Translated by andre diogo weber
|
